Idag har jag fått flashbacks från hur mitt liv såg ut innan jag bytte min kost till LCHF. För tillfället har jag järnbrist (inget med LCHF att göra, detta är vanligt hos kvinnor som har menstruation) och tabletterna jag tar för att bli av med järnbristen är rena mardrömmen för mina tarmar. Jag har inte fått behålla någon mat idag trots att jag har tagit flera diarréstoppande tabletter. Idag har jag knappt vågat gå utanför dörren idag och då slog det mig att såhär hade jag det VARJE dag förrut pga min IBS, det var min vardag. Jag ville inte gå utanför dörren pga rädslan att jag skulle vara för långt från en toalett när kramperna slog till. IBS är egentligen ingen farlig sjukdom, men väldigt besvärande och det gör att man blir begränsad. Råden jag fick av sjukvården var kassa och de fokuserade endast på att ge mig en massa olika mediciner som skulle ta bort symtomen för tillfället, jag hade tabletter mot förstoppning, mot diarré, mot magsår, två olika kramplösande mediciner, ett flertal refluxtabletter, laxermedel, antibiotika och flera sorters smärtstillande. Jag var ständigt påverkad av mediciner. Vid ett tillfälle skrev en läkare ut sömntabletter till mig när jag uppsökte akuten pga att jag inte kunde sova för att magen krampande. Sjukvården hjälpte inte mig med att gå till botten med vad som var fel, eller vad som gjorde problemet värre, de fokuserade bara på att ta bort de tillfälliga symtomen. Vid ett annat tillfälle fick jag prata med en dietist som inte visste vad hon skulle rekomendera mig eftersom att jag i princip blev dålig utav allt jag åt, det styrde hela mitt liv. Jag kände mig så utlämnad. 

 

Men för mig var inte det värsta de fysiska problemen jag hade, visst var det otroligt påfrestande, men alla begränsningar detta skapade mig psykiskt kändes förjävligt, jag ville inte gå utanför dörren om det inte var nödvändigt, jag hade alltid koll på var närmsta toalett låg, jag var arg, ledsen och bitter. Det kändes som en magsjuka som aldrig ville ta slut. Detta pågick i tre år.

 

Jag vet att vi är många i dagens samhälle som lider av IBS, för det är de man gör, LIDER av det. Detta är pga felaktika kostvanor och stressande liv. Jag vet att det är fler än jag som stod/står ensam, helt oförstående till vad det är som händer och inte får några riktlinjer. Det är här LCHF kommer in, bara ett par dagar efter att jag hade gått över till en lågkolhydratkost försvann alla mina kramper, diarréer, förstoppningar och kräkningar. Jag blev allvarligt talat som en ny människa, eller mitt gamla jag kom tillbaka. Genom att utesluta gluten, socker, stärkelse och stora mängder kolhydrater började mina tarmar att fungera normalt igen. Det kan vara pyssligt att äta enligt lchf när man inte är hemma, men det är utan tvekan värt de extra ansträgningarna. Att ha en fungerande kropp är värt så mycket och det är när man varit med om motsatsen som man blir tacksam över att allt fungerar igen. Du kan också ta dig ur helvetet som IBS innebär. Vill du också bli frisk?

kram, trollmorslchf