Idag tänkte jag skriva om ett ämne som gör mig förbannad, för jag har varit en av dem. 20-25% av dem är överviktiga och 6% av dem lider av fetma i dagens Sverige. Det här är siffror som kommer öka så länge den "fantastiska" tallriksmodellen tillhör livsmedelsverkets rekomendationer. Det kommer bidra till att dem blir mobbade, får tidiga följdsjukdomar och begränsas i livet. Vem talar jag om? Jo om dem som ska ta över samhället efter oss, våra barn!

 

Jag blir så förbannad på föräldrar som säger att deras barn är beroende av coca cola och bara vill äta skräpmat.

Vem är det som kommer hem med matkassarna? Vem är det som har pengarna? Vem är det som planerar veckans måltider? Vem är det som bär ansvaret om barnet blir överviktigt?
Svaret på de här frågorna är: Det är inte barnet iaf!

 

Det är du som förälder som lägger grunden för barnet att stå på och det handlar inte bara om att ge barnet bra värderingar, det är lika viktigt att föra vidare en bra kosthållning. För att ditt barn ska kunna ta världen med storm behöver den lille personen fylla på med bra energi. Men föräldrarna bär inte ansvaret till 100%, skolmaten kan vara en lika stor bov när det gäller halvfabrikat, stora mängder socker och fetträdsla. Claude Marcus är en känd svensk fetmaforskare och han håller med om att dagens metoder som används för att lösa fetmaepedimin inte fungerar, Däremot förespråkar han att vi ska börja utföra gastric bypas operationer även på barn. Detta utalandet tycker jag är helt sinnessjukt! Istället för att ta tag i det riktiga problemet (att många äter skitmat och inte kan sluta pga beroendet det skapar) så ska sjukvården förespråka operationer istället. Det är ingen bra lösning att lösa ett psykiskt problem genom en fysisk åtgärd. Vi måste lära oss äta rätt sorts mat, inte ta bort en del av magsäcken. För många gb-patienter (inte alla dock) handlar problemet om deras förhållande till mat och att inte kunna sluta äta, men att detta problemet finns i vårt samhälle är inte så konstigt. När vi äter en kost med mycket kolhydrater ropar hjärnan alltid efter mer, kolhydraterna förbränns fort och blodsockret dippar. (Vill du läsa med om det här, läs mitt inlägg och diabetes&socker)

 

 

Jag vet att det kommer bli debatt om det här, men jag tycker att det är barnmisshandel att låta sina barn lägga på sig för mycket övervikt. När jag tänker tillbaka på min egna barndom finns det många olyckliga stunder som inte hade funnits om jag hade varit normalviktig. Det skär i mitt hjärta när jag ser ett överviktigt barn med blicken i marken och en frånvarande självkänsla, för det är inte barnens fel att de extra kilona har fastnat på kroppen. Barn ska inte banta eller gå på dieter, det handlar om att föräldrarna måste byta kosthållning. Att äta "lite av varje" fungerar inte. Hur många människor känner du som kan hejda sig efter en godisbit? Alla är överrens om att socker är farligt, det kommer ny forskning hela tiden om farorna med en sockerrik kost, ändå väljer så många människor att inte utesluta det ur kosten. Vi behöver inte sockret! Alla människor mår utmärkt utan den skiten, mitt liv är inte det minsta tråkigt för att jag inte äter socker. 

 

 

Jag vill nå ut till dig som ger ditt barn hel och halvfabrikat varje dag. Det är så mycket tillsatser i den här maten, börja med att läsa på innehållsförteckningen så får du se hur mycket konstiga saker "maten" innehåller. Om du kollar upp varenda konstigt ämne som du inte känner igen på produktens innehållsförteckning så lovar jag att du blir mörkrädd. Jag lovar att det inte tar mycket längre tid att laga mat från grunden än vad det gör att tina en panpizza i micron, det beror helt på vad du lagar för måltid. Du kanske inte bryr dig tillräckligt mycket om vad du själv stoppar i dig men ditt barn har inget annat val än att äta den maten du ger. Ditt barn förtjänar bättre.

 

 

kram, trollmorslchf